Ett spår som jag intresserat mig för leder från händelsernas centrum runt de kaosartade Klarakvarteren i Stockholm i mitten av 1700-talet, till ödets nyckfullhet på den lugna landsbygden runt Varnhem. I centrum för min nyfikenhet finns en person med det ganska ovanliga namnet Fredrich Petter Goss.

År 1746, föds denne Fredrich Petter Goss, kanske någonstans i Stockholm eller måhända i Tyskland. När han är 14 år bor han i alla fall i fastigheten Uggleborg nr 34, i Klarakvarteren i Stockholm. Detta motsvarar gatuadressen Klara Västra kyrkogata 11, vilket är precis granne med Klara kyrka.

Klara församling har sitt namn och ursprung i det nunnekloster som Birger Jarls son Magnus Ladulås lät grunda i Stockholms utkanter i slutet av 1200-talet. Klostret var tillägnat Klara av Assisi, och Magnus Ladulås överlämnade sin sexåriga dotter Rikissa Magnusdotter dit, där hon senare blev abbedissa. Sankta Klara sedermera tynande kloster revs i samband med Gustav Vasas reduktion, och av resterna byggdes det som sedan kom att kallas Birger Jarls torn på Riddarholmen. Även om man på 1700-talet, då denna berättelse utspelar sig, trodde tornet var byggt på Birger Jarls tid (därav namnet).

I mitten av 1700-talet såg dessa kvarter förstås helt annorlunda ut än idag. I Stockholm bor vid denna tid totalt drygt 60 000 personer. Klara Sjö var på denna tiden en stor vik av Mälaren, men sedan mitten av 1800-talet fylldes den till stora delar igen och där står nu bl.a. Stockholms Centralstation. Från mitten av 1800-talet kallas Vasagatan (som ju går framför entrén på Centralstationen) för Clara Strandgata, och då beskrivs gatan som en smal och smutsig gränd med förfallna hus och sjöbodar.

Nere vid stranden låg en gård, ägd av friherre Daniel Tilas, med får, höns och getter. Daniel Tilas var vid denna tid bergsråd och förutom att vara medlem i Bergskollegiet var han en av de första medlemmarna i den nyligen instiftade Kungliga Vetenskapsakademin. Detta var en period som kom att kallas Frihetstiden, en period mellan Karl XII och Gustav III då Sverige inte hade någon envåldshärskare. Daniel Tilas var en frihetstidens största samlare av vetenskapliga och kulturella föremål, och var dessutom även en synnerligen god tecknare, och hans levnadsberättelse finns utförligt beskriven av Gustaf Näsström i skriften ”En ämbetsman på frihetstiden”.

År 1751 tillträdde Adolf Fredrik som kung i Sverige, en kung som kanske idag mest minns som den som åt ihjäl sig på semlor. I juni samma år startade den brand som kom att bli den våldsammaste branden i Stockholms historia, nämligen Klarabranden [En bra skildring av brandens förlopp går att läsa på Wikipedia.].

Branden ödelade stora delar av Klara församling. För Daniel Tilas’ var det en personlig katastrof, hela hans samling gick bokstavligen upp i rök tillsammans med hela gården och djuren som fanns där. Dessutom var gården helt oförsäkrad, och Daniel blev totalt ruinerad. Hans vänner stod honom emellertid bi, och ett par år senare kunde han köpa sig ett litet stenhus inte långt från gården, där han successivt kunde bygga upp nya samlingar.

Tittar man in i mantalslängderna fyra år efter branden så ser man den ganska tragiska läsningen i kvarteret Uggleborg:

• Nr 33: Kapten Herr Carl Krutbergs utbrända gård
• Nr 34: Daniel Tilas’ stenhus
• Nr 35: Herr Wilhelm Wallins utbrända nybebyggda tomt
• Nr 36: Mademoiselle Magdalena Clarens utbrända och obebyggda tomt

Fem år senare så är det dock lite mer inflyttning till grannskapet. Bland annat bor i Tilas stenshus ”Informatorn Mathias Schröder” som ”frekventerar akademin i Uppsala”. Detta är alltså Uddevallasonen och teologie doktorn Mathias Schröder som var prost och kyrkoherde i Uddevalla, men som doktorerade i Uppsala år 1756. I samma fastighet hittar man också bl.a. husjungfrun Inga Nyberg (31) och drängen Petter Dahlman (37). Man kan faktiskt se hur det lilla stenhuset såg ut, i ett och ett halvt plan, med planlösning och allt, i Stockholms stadsarkiv, i samband med att detta hus (nr 34) år 1799 skulle byggas ut och behövde bygglov.

Och det är där och då vi hittar vår huvudperson, som ”Gossen Fredrich Goss, 14”.

Jag har ännu inte lyckats spåra hans 14 första år, och inte heller de 14 kommande. Men i 28 års ålder hittar jag honom i alla fall, då Friedrich Goss börjar som mönsterskrivare vid Skaraborgs Regemente, Förste Majorens kompani, alltså runt 1774. Detta regemente övade och hade sin samlingsplats under denna period på Axevalla hed, vid samhället Axvall som ligger några kilometer väster om Varnhem.

En mönsterskrivare var enligt Wikipedia ”en civilmilitär tjänsteman jämställd med högsta underofficersgraden med uppgift att sköta rullföring och kassatjänst.” Måhända ingen befattning i det absoluta statusmässiga toppskiktet, men allt är som bekant relativt. Jämfört med inhyses, pigor, drängar och även torpare och bönder, så framstår det nog ändå som en relativt aktningsvärd titel.

Nåväl, under mitten 1770-talet verkar Herr Goss alltså befinna sig verksam i trakterna av Varnhem och Axvall, där hans regemente samlades. Detta var innan de olika skiftesreformerna arrangerade om Sveriges landsbygd, och folk bodde fortfarande tillsammans i byar snarare än utplacerade på sina egna sammanhållande ihopskiftade marker.

På 1700-talet var landsbygden generellt sett ganska glesbefolkad i Sverige. Den stora befolkningsboomen kom på 1800-talet till följd av skiftesreformerna och effektivare jordbruk. Medellivslängden var runt 34 – 38 år, och bara 40% tog sig över 15 års ålder.

I den relativt lilla yta som vi nu ska zooma in mellan Skara och Skövde låg flera byar och avstånden är korta. Från kyrkan i Skövde till Varnhems klosterkyrka är det en resa på 14 km västerut. Vidare mot Axevalla hed är det ytterligare 5 km västerut, och fortsätter man sedan 10 km västerut kommer man till Skara domkyrka.

Varnhems församling (eller Skarke församling som den också kallades) omfattade under denna tid fyra socknar: Klosters socken (Varnhems kloster), Lundby, Ekeby och Höglunda. De två sistnämnda har genom den lokala dialekten idag transponerats om till Eggby respektive Öglunda, och ligger norr om vårt område och exkluderas härmed från denna berättelse.

Som sagt fanns det många små byar på landsbygden på denna tid. Varnhems klosterkyrka låg i det som kallades Klosters by, med grannen Överbo by strax österut, idag åtskilda av den hårt trafikerade väg 49 mellan Skara och Skövde. Fortsätter man på landsvägen rakt västerut från Varnhem mot Axvall passerar efter ett par kilometer Ökulls by.

Från Ökull kan man åka vidare några kilometer för att komma till Axvall och dess militärövningsplats, Axevalla hed, medan man söderut från Ökulls by efter någon kilometer kommer till Norra Lundby. Det fanns förstås fler byar i faggorna, men låt oss hålla oss till dessa för denna berättelse. Mellan Varnhem och Axvall pratar vi alltså om dryga 4 km.

Varnhems klosterkyrka, där Birger Jarl ligger begravd, hade upprustats kraftigt ett antal decennier tidigare, efter många år av förfall. Varnhems stolta ursprung ligger förstås långt tidigare. Varnhems kloster grundades redan år 1148, av cisterciensmunkar som via Alvastra kloster rest dit från Clairvaux eller Citeaux i Frankrike. Men platsen har en längre kristen historia än så. På höjden bakom Varnhems klosterkyrka ligger resterna av en av Sveriges äldsta kyrkor, en privat gårdskyrka till det som idag har fått namnet Kata gård. Kristna gravar har här hittats från första halvan av 900‑talet, alltså långt innan Sverige i övrigt egentligen kristnades via Olof Skötkonung (vars dop i Husaby källa för övrigt geografiskt sett endast ligger fågelvägen 22 km nordväst om Varnhem och Kata gård).

Det här är vattenrika trakter. Här finns sägner om stora underjordiska vattendrag, jordälvar, som forsar fram under markytan. Enligt Doterbo 1945 (citerad i http://www.bjellum.se):

”Det går en jordälv eller underjordiskt vattendrag mellan Billingen och Hornborgasjön. Det kommer från Billingen och rinner rakt under Varnhems klosterkyrka fram mellan Billingen och Himmelskällan förbi Nederstegården och sedan ut mot Hornborgasjön.

Det är en allmän och i trakten trodd sägen eller spådom, som säger, att kyrkan en gång skall sjunka i denna älv. Detta var spått skola ske på en Annandag och till följd härav hölls förr inga gudstjänster i kyrkan under sådana dagar förrän frampå 1870-talet.

Vid Nederstegården i N. Lundby skulle man en gång gräva en brunn och kom då på älven. Det sprutade upp så mycket vatten att man var rädd att hela Lundby skulle dränkas. Man lade då två fjäderbolstrar i brunnen och grävde igen densamma.

Det syns på marken var älven går fram.

Man behöver ej gräva några brunnar i socknen. Får vatten tillräckligt genom att slå ner ett tre meter långt rör. Älven rinner på sex meters djup”

År 1745 föddes Ingrid Larsdotter på Borregården, som på den tiden låg i anslutning till Varnhems klosterkyrka. Hon var dotter till Kerstin född 1713 och en far som torde hetat Lars.

Kanske samma år som herr Goss kommer dit och börjar sitt arbete som mönsterskrivare träffar han Ingrid Larsdotter. Någon gång på försommaren 1775 träffas de båda i Skara. Resultatet av det mötet återfinns i födsloboken för Varnhems församling år 1776, där vi 15 februari hittar ”Oäkta barnet Maria” noterat som född till ”qvinnopersonen” Ingrid Larsdotter. Det förtjänar att noteras att det i detta fall alltså finns en man noterad som fader, trots att det är en ”oäkting”, nämligen en ”munsterskrivare Herr Goss”.

På 1700-talet spelade det stor roll hur man kom till världen.  Det fanns en stor skillnad om man kom till världen som ”äkta” eller ”oäkta”. Det var inte bara rent moraliskt som det var viktigt att vara ”äkta”, det var ju också en grund för hur arvet skulle fördelas mellan generationerna. Barn utom äktenskap (eller utom trolovning) saknade börd och bördsrätt. Det dröjde ända till 1970 innan barn inom och utom äktenskapet jämställdes arvsmässigt.

I noteringen för Marias födelse står att ”lägersmålet skett i Skara”. Lägersmål är ett annat ord för ett sexuellt förhållande mellan en man och kvinna som inte är gifta med varandra. Detta var ett brott som var belagt med böter. I 1734 års lag så gäller att lägrar ogift man en ogift kvinna ska mannen böta 10 Daler och kvinnan 5 Daler. Sker detta en andra gång ska de böta dubbelt och tredje gången tredubbelt. Om de där gifte sig med varandra efter lägersmålet betalar de endast böter för otidigt sängelag (för att ha haft sexuellt umgänge för tidigt).

Så var dock inte fallet i detta fall. Herr Friedrich Petter Goss gör inte Ingrid till en ärbar kvinna genom att gifta sig med henne. Kanske är han redan gift. I alla fall gifter sig han vid något tillfälle med Caisa Lisa Holmquist, som han de efterföljande åren får tre äkta barn med, åren 1778, 1780 och 1783. Då är han bosatt på Erik Olofsgården i Norra Lundby socken, som han sannolikt också brukar, parallellt med sitt mönsterskrivarskap (och framtida auditörsskap).

Maria, som då lystrar till efternamnet Fredriksdotter, bor alltså som barn med sin ensamstående mor i Överbo by, Varnhems församling, medan hennes biologiska far bor med fru och barn i grannsocknen Norra Lundby.  Maria bor med sin mor Ingrid och sin mormor Kerstin, som var änka. Tre generationer ensamstående kvinnor inhysta tillsammans i Överbo.

Friedrich Goss är aktiv i bygden. Vid flera formella skiften och tvister finns Goss omnämnd som representant för någon part. Ett exempel på hur han utövade denna roll var t.ex. i en stor diskussion 1783 kring brukandet av vissa delar av Kronoparken – Ivarstorp som jag hittat på en webbsida om Ljungstorps historia:

”Kallat möte 1783 med anledning av Rådmannens Herr Johan Gierhans, Kyrkebo, gjorda ansökning at å Krono Parken Billingen inom Klosters Sochn, få til Beteshage inhägna, en å berörde Park belägen plats. Efter förut skiedde tidige Notifikationer och kungörelse å klosters Predikostol, instälte sig härvid, å kongl: Majt:s och kronans Vägnar efter Ordres;
[…]
6. Likaledes var Regements Secretaren, Herr Friedrich Goss tilstädes, såsom ombud för sökanden, hvilken nu vistades i Giötheborg
[…]
Mot ansökan anfördes:
Det att denna af sökanden begiärta plats, redan år 1763 mot årlig ränta af 2 rksdlr; 40 skB Specie, högvederbörligen varit Skarke Byemänn med hemmanen Späckatorp och Ifvarstorp, till Beteshage beviljad och af dem inhägnad, men som de föga kunde deraf begagna, hafva redan för detta, til Parcken och allmänna Mulbetet åter utlagt den samma, hvarföre de ock nu bestridde platsens inhägnande såsom ländande til Mulbetets minskning.

Mot detta anförde Rådmannens ombud i sin tur:
Herr Secreteraren Goss gaf tilkänna, det en stor del av platsen ännu vore inhägnad och utnyttjades, dock utan vederbörlig Ränta, dels af Hemmanen Späckatorp och Ifvarstorp, dels af en Skräddare vid namn Flinck, hvilken dertil ej voro berättigad, hvaremot sökanden ej ännu fått nyttja den rätt i marken, som honom lagligen tilkommer, och som af det vid concepthandlingarna bifogade Landt Jägmästare Mobergs Ämbetsintyg inhämtas, det Skarke By, utom förstnämnde hemman, til undvikande af den påförda Räntans utgjörande, Sielfkraft uttagit den i frågavarande platsen, och dymedelst afsagt sig äganderätten därtil ….”

I december 1787 dör fru Caisa Holmquist i Lungsot, 34 år gammal, och lämnar Friedrich ensam med tre små barn, mellan sex och nio år gamla.

1789 flyttar Maria Fredriksdotter från Överbo till Ökull i Norra Lundbys församling, där hon hamnar på Anders Svensgården, alltså tretton år gammal. Hon står där inte som piga eller dotter till någon, utan enbart som ”flicka”. Varför flyttar hon från sin mor och moster, just dit? Kan det rentav vara så att hon flyttar till en plats närmare sin biologiske far, nu när dennes fru gått bort? Det är nu i alla fall en dryg km längs landsvägen från Maria i Ökull till hennes far på Erik Olofsgården i Norra Lundby.

Friedrich Goss gifter inte om sig efter sin hustru Caisas död år 1787.  I mars 1792 dör också Marias mamma Ingrid Larsdotter i bröstfeber, som ”fattighjon” vid Överbo, endast 47 år gammal.

Friedrich Goss dör femtio år gammal i svinsot år 1796. Hans utomäktenskapliga dotter Maria nämns inte i bouppteckningen, utan bara hans tre då omyndiga barn, den äldsta då runt 18 år. Allt i enlighet med gällande principer om bördsrätt.

Under 1700-talets sista dryga decennium dör alltså Maria Fredriksdotters mor, biologiske far och dennes fru. Någonstans kring denna tid flyttar Maria tillbaka från Ökull till Varnhems församling, och Överbo by. Men nu kallar hon sig inte längre Fredriksdotter, utan Pehrsdotter, och hon arbetar där som piga. 1805 gifter hon sig med Lars Andersson, som härstammar från Häggum men som då arbetar som tjänstedräng på Skarke Prästgård. Då är Maria 29 år gammal. De får sedan dottern Maria år 1807 och Inga 1809 innan de året därefter flyttar över till ett boställe som kallades Fåfängan.

Efter bara två år på Fåfängan flyttar de 1812 in i ett torp under gården Fiskaregården (under Klostret) i Varnhem. Där får de sitt tredje barn Anders år 1818. Tyvärr dör sonen Anders redan året därpå. I noteringen om hans död ser man att Marias efternamn först skrevs som Fredriksdotter, vilket sedan överstrukits och ersatts av Persdotter.

Under Fiskaregården lever så Lars och Maria resten av sina liv som torpare fram till sin död. Lars dör i lungsot år 1823 och Maria dör 1831. Hon blir alltså 55 år gammal.

Vad hände då med Friedrich Goss’ tre äkta barn? Äldsta dottern Anna Maria Goss gifter sig ett och ett halvt år efter faderns död, 19 år gammal våren 1798 i Vänersborg, med tullskrivare Claes Kylander som kommer från Lund. Där får de först två barn, Carl Fredric år 1799 och Charlotta år 1800. Men i början av år 1801 dör båda barnen inom loppet av en månad. Tvååriga Carl dör av bröstsjuka och kort därefter ettåriga Charlotta av okänd orsak. När dottern dör står hon konstigt nog namngiven som ”Caisa Lisa”. Fick hon ett nytt namn som en hommage till sin mormor som dog när mamma var nio år?

Ett år efter att småbarnen dött får dock Anna Maria sitt tredje barn, Johan Bernhard och ytterligare två år senare kommer Sven Peter. Sönerna hann dock inte fylla tre respektive ett år innan Anna Maria själv dör i ”hetsig feber”, 26 år gammal, på nyårsdagen 1805. Claes Kylander gifter emellertid om sig ett drygt år senare med Maria Christina Unæus, och får fler barn med sin nya hustru.

Samma år som storasyster förlorar sina två små barn så gifter sig mellandottern Eva Lovisa Goss med kyrkoherden i Levene pastorat, kontraktsprosten Peter Sven Fogelqvist. Peter Sven Fogelqvist förvärvade stora delar av Levene gård, där de nu bor tillsammans. Levene gård är en gammal herrgård som ligger i tätorten Stora Levene i Vara kommun. Känd idag för somliga för Leveneveckan som firas varje år i juli, med bl.a. mopedrally och kalkonäggskastning. När de gifter sig är Eva Lovisa 21 år medan Peter Sven är 55 år. Han har varit gift två gånger tidigare och har med sig sin elvaåriga dotter Helena Kristina in i hushållet. Efter fyra års äktenskap får de också en gemensam dotter Elisabet Charlotta. Efter storasyster Anna Marias död flyttar också hennes yngste son Sven Peter in under Levene gård. Härligt med både en Sven Peter och en Peter Sven under samma tak!

Dottern Elisabet för sin del gifter sig med major Charles Emil d’Orchimont, som tillhörde en adlig ätt som härstammar från Luxemburg, vars äldste kände stamfader var den på 900-talet levande Arnaul de Granson, greve av Chiny. En släkt som med andra ord spårar sig lika långt tillbaka som den svenska kristenheten på Kata gård.

Vad händer med yngste sonen Adam Goss? När han blir föräldralös är han 12 år gammal. Myndighetsåldern är under denna tid 21 år (även om man får gifta sig vid 18 om man har en ordnad ekonomi), alltså har han nästan nio år framför sig under förmyndarskap. Som son får han ärva dubbelt, så hälften av kvarlåtenskapen tillfaller honom. Detta inkluderar inventarier för totalt 211 kr 17 öre, vilket motsvarar ungefär 55 000 kr i dagens penningvärde. Arvet skulle också kunnat ha inkluderat faderns del i Erik Olofsgården i Norra Lundby, såvida inte denna ägdes av kronan, vilket troligen var fallet eftersom fastigheten inte omnämns i bouppteckningen. Däremot ingick tre böcker: en postilla, en lagbok samt en oidentifierad bok som var defekt…

Jag har till dags dato inte funnit något spår av Adam Goss i några källor. Inte heller hos hans systrar eller hos de gode männen, de båda framstående kvartersmästarna Erik Bagge på Ulunda gård och Anders Bäckström på Ähle gård. Adam står noterad på fädernesgården Erik Olofsgården fram till 1800, därefter är det tyst, en annan mönsterskrivarfamilj står där istället upptecknad på samma gård.

Hoppar vi tillbaka till Maria (Fredriksdotter) Persdotter och hennes äldsta dotter Maria, så gifter sig dottern fyra år efter moderns död, 28 år gammal (år 1835), på Prästgården i Skövde med ringaren Gustaf Salander, som härstammar från Dalsland. Hon dör sedan i kolera 52 år gammal i Skövde. Deras yngsta dotter Albertina Salander gifter sig med soldat Adolf Wilhelm Rask från Säter strax norr om Skövde, men hon dör i sviterna efter att ha fått deras första barn Vilhelmina, i en ålder av bara 19 år. Vilhelmina får i sitt andra äktenskap sonen Sven. Och det är denne Sven som var min morfar.

Ödets lotter falla olika. Så bra att allt ändå till slut landar på ett bra sätt!